Eksjö var tingsplats sedan åtminstone tidigt 1300-tal och troligtvis längre tillbaka än så. Tingsplatsen och byn låg dessutom i skärningen mellan två äldre vägsträckor men även i närheten av den sedan åtminstone järnåldern centrala bebyggelsen kring sjön Solgen.
Runstenar och gravar vittnar om Solgenbygdens betydelse. Här skapades stora värden som behövde avsättas på marknaden. Inte så konstigt därmed att en medeltida köpstad uppstod i det närbelägna Eksjö under en tid när landvägar kommit att bli viktigare än vattenvägar.
Silfving (1952) i ”Från Norra Småland medeltid” diskuterar detta. Strid (1993) tar upp land- kontra vattenvägar i ”Kulturlandskapets språkliga dimension”. Det är alltså enligt denna teori, en rik jordbruksbygd i Hult-Edshult-Höreda-Mellby som ger upphov till staden Eksjö.
Det bör också diskuteras i vilken utsträckning Digerdöden påverkade utvecklingen. Eksjö socken var under en lång tid på medeltiden annexförsamling till Höreda, d v s pastoratets huvudförsamling var Höreda där kyrkoherden satt.