Mellan Hults gamla kyrka och Skällsnäs (ganska kuperad terräng) ligger Barnagölen.
I allmänhet brukar tolkning av sådana sjönamns ursprungsbetydelse gå ut på att det handlar om ett gammalt drunkningsfall som fått ge namn åt vattendraget. Att barn förr i tiden drunknade var naturligtvis sällsynt (kanske inte lika sällsynt som idag) och en oerhörd händelse som gav eko i samhället.
Hur gammalt drunkningsfall kan man då undra? Den äldsta dödboken för Hults församling ger tyvärr ingen vägledning. Den börjar på 1660-talet och innehåller inget drunkningsfall i närheten med barn inblandade.
Ett protokoll från ett ting år 1619 lämnar däremot viktiga upplysningar. Detta är alltså uppgifter som är ännu äldre än de äldsta uppgifterna i kyrkböckerna.
De enda äldre skriftliga uppgifterna om bygden är:
- Gravstenar från gamla kyrkogårdarna i Hult och Edshult (vissa fragment har bevarats eller återgivits i senare referat)
- Jordeböcker från 1540-talet och framåt
- Medeltida pergamentsbrev från 1180-talet och fram till mitten av 1500-talet
- Runstenar (har funnits tre i Hult)
Det handlar om en tvist mellan gårdarna Skällsnäs och Målen (båda vid Solgen) och finns tillgängligt i Uppvidinge härads dombok. Uppvidinges ting tog hand om saken eftersom ägaren till Skällsnäs var häradshövding i Östra härad. Alltså kunde varken Södra Vedbo eller Östra ta hand om fallet.
Nåväl i protokollet nämns ”Barnegölz bro” d v s bron på vägen mellan Hults (gamla) kyrka och Skällsnäs intill Barnagöl(en). Av formuleringarna i domprotokollet att döma är bronamnet väl etablerat, inget som man kommit på inför protokollsskrivandet. Att gölen gett namn till en bro tyder också på att Barnagöl redan 1619 hade viss hävd.
Drunkningen som antas ligga till grund för namnet på gölen skedde alltså för över 400 år sedan. Svaret kan finnas i en försvunnen kyrkobok.
Det handlar om Hults äldst kända kyrkobok som ska ha haft noteringar från både 1400- och 1500-tal. Den ska fortfarande ha funnits i Hult kring år 1700 men är sedan dess försvunnen. Anledningen till att vi vet om att den funnits är hänvisningar till den i kyrkböcker från 1600-talet och att den fanns med i inventarielistor. Även det som är försvunnet har existerat och som poliser brukar säga ”alla lämnar spår efter sig”.
Det bör tilläggas att domprotokollet (som reder ut rågångarna/gränserna kring Skällsnäs) från år 1619 hänvisar till ett antal dokument från 1570-talet varför det kan antas att namnet Barnagöl har ett ursprung som drar mot 450-500 års ålder.
Enligt lokal tradition ska ett barn från Västraby ha drunknat och hittats vid Barnagöl. Det existerar idag två gölar intill varandra. Dessa var troligtvis förr i tiden bara en till antalet. Sjösänkning och utdikning har minskat vattenmängden.
Ännu idag ska traditionen om Barnagölsdrunkningen leva. Enligt uppgifter från Kållarp kände folk till denna historia långt in på 1900-talet. Där sägs det att barnet inte hittades förrän isen smält, drunkningen ska alltså ha skett på vintern. Gå genom isen var nog det vanligaste sättet att drunkna.
Det ska också ha rört sig om två systrar som drunknade. Både enligt uppgifter från Kållarp (berättaren föddes på 1930-talet) och från Ch Ekbladh som växte upp nära gölområdet på 1950-talet. Hemmansägare Johansson i Kållarp föddes i början av 1900-talet och det är rimligt att anta att han haft kontakt med en muntlig tradition som förts vidare av människor födda under tredje fjärdedelen av 1800-talet. Detta kortar ner tidsspannet för muntliga traditionens överlevnad till som minst cirka 275 år.
Om det handlar om två drunknade systrar är det rimligt att anta att det var ett trauma som överfördes i ortnamnet och därefter har traderats i flera hundra år, kanske ett halvt årtusende.
Det verkar alltså finnas en levande muntlig tradition kring Barnagölen. Därmed ställer jag upp tre hypoteser:
1. Den nu levande muntliga traditionen emanerar enbart från själva namnet ”Barnagölen”.
2. Traditionen kommer från händelsen som ledde till namngivningen och är i så fall långt över 400 år gammal.
3. Traditionen handlar om ett annat drunkningsfall.
Det kan också tilläggas att en udde i Skedesjön under Östraby kallades Barnudden. Udden finns inte längre. Den låg i viken norr om Ridförbi men försvann i och med sjösänkningen 1884. Här kan en annan drunkningsolycka ha inträffat.